År 1962 kom den moderna tiden också till fjällvärlden. Då byggde Vattenfall Vägen Västerut från Luleluspen till Suorva. När den stod klar 1964 innebar det dödsstöten för båttrafiken på sjöarna och för livet kring decauvillebanan i Jaurekaska.

Nu gick det att med större bekvämlighet ta bil eller buss upp till nationalparken och till fjällvandringsledernas startplatser; transportkostnaderna för material gick att sänka genom att använda lastbil i stället för båt och lokomotivdragna trallor. Först upphörde pråmtrafiken och hästfororna, sedan avtrappades STF:s båttrafik stegvis till ett minimum. Jaurekaskabanan med tillhörande byggnader försjönk i en trettioårig törnrosasömn innan lokalhistoriska entusiaster tog itu med att försöka väcka den till liv igen.