Spårlutningen vid Stora Sjöfallet var så kraftig att man inte kunde använda lokomotiv, vilket man ursprungligen tänkt, utan transportvagnarna var hästdragna. För enkelhets skull valdes samma lösning vid Jaurekaska. Först 1937 då Suorvadammen höjdes första gången infördes motorloksdrift på decauvillebanorna, innan hade man inte tillräckligt kraftfulla maskiner. Loken kunde dra upp till åtta transporttrallor, som fram till 1950 bromsades med spak.

Hjalmar Öberg i Björkudden, som var den ende bofaste inom området, minns ett olyckstillbud då en virkestralla slet sig, for i rasande fart tillbaka längs spåret rakt mot turistbåten som låg invid bryggan. Trallan slog mot broräcket och tvärstannade, medan virket slungades iväg ut i sjön utan att nå fram till turistbåten som hann lägga ut och i sista sekunden ta sig utom räckhåll. Även STF fick tillgång till den smalspåriga järnvägen vid Jaurekaska. Av en gammal bil, enligt uppgift T-Ford, byggdes en enkel motortralla som kunde transportera fjällturisternas bagage över mårkorna.

Alla lok utom det som användes i Stora Sjöfallet och som konstruerades av bröderna Sten och Martin Lundkvist från Piteå har försvunnit. Sjöfallsloket på bilden till vänster med sin ursprungliga Chevroletmotor omhändertogs av Fiskeflygs ägare, som är släkt med konstruktörerna, och har därefter skänkts till Båtklubben Trallgänget för att användas i Jaurekaska.